SKITJOBB

Arbete kan i viss mån ge frihet men inte 
ett fullbordat själsligt liv.

I dag, som i alla tider, pratas det en hel del om jobben. Nu senast om det ganska bizarra utrycket skitjobb. För visst är det ett uttryck som slagit igenom på bred front, det förstår jag efter att snabbt sökt av internet. Kanske säger användandet av ordet skitjobb något om hur vi i dag ser på arbete.
Så här är det: en del av oss föds av föräldrar med högskoleexamen, vi kommer högst troligen att skaffa oss en utbildning för att sedan få ett kvalificerat arbete. En del av oss föds av föräldrar som inte har någon längre utbildning, vi kommer nog inte heller själva gå på universitetet för att läsa vidare. Detta är en del av verkligheten och den sociala rörligheten, som det kallas inom sociologin, används ofta som ett mått på hur väl ett välfärdssamhälle fungerar.
De av oss som inte utbildar sig får oftast ta vad gemene man har börjat kalla för ett skitjobb. Här tydliggörs effektivt den svenska mentaliteten: livet efter gymnasiet är linjärt, goda studier på gymnasiet efterföljs av hårt arbetet vid universitet som efterföljs av ett icke-skitjobb. Skulle det någonstans i denna lutherska strävan brista är den stackars människan förpassade till ett callcenter.
Arbetet som ide är av stor vikt för oss svenskar. Det anses fint att jobba, det är och har länge setts vara en rättighet att jobba och ofta är vi väldigt stolta över att vara arbetande. Men, någonstans på vägen har vi hamnat snett.

Men jag får ju säga, att användandet av det bizarra ordet skit, används i många sammanhang. På Tv kan vi höra skit ordet flera ggr om dagen..skitkul, skitbra ,skithäftig, skitläcker mm,mm,   Och hur kan man säga skitgott.

I kväll tittade jag på "Klockan åtta hos stjärnorna" Agneta Sjödin stod bakom spisen och bjöd på tonfisk med pak soy. det var Johan Promell, prästen My Oftedal, och skådespelaren Joakim Nätterqvist, och han tyckte det var skitgott.