Sist nu när jag var på landet..kom han Koltrasten, först satt han längst upp i den längsta grantoppen..och slog sina vårdrillar..och jag är säker på att det var med mig han ville hålla sin frierikonsär till.. och lyssnar man till en driven koltrastartist som vrider och vänder på sina motiv, upprepar och varierar, år det svårt att förneka en vilja till komposition. Jag satt nya perenner..och delade gamla..och så rätt som det var kom han flygande Koltrasten och landade nedanför mina fötter, sen dansade han runt mig en lång stund ..jag hämtade kameran så klart ..och han poserade villigt.
Jag vet inte, men den här spirande grönskan gör ont. Det är samma sak varje år. Det onda infinner sig just den här tiden, mitt i den första riktiga lövsprickningen, de skira, liksom genomskinliga slöjorna av det ljusa gröna. Karin Boje som skrev sin dikt "Det gör ont när knoppar brister"
Jag vet inte om det är ögonen som är känsliga för grönt..Kom ihåg sången, som Barbro Hörberg skrev och sjöng den hette ju "Med Ögon känsliga för grönt" den var så finstämd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar